Och som tusen gånger förut så kan jag inte sova, inte tänka. Absolut ingenting.
Jag förstår inte hur världen kan vara såhär förbannat ful och vacker på samma gång. Det är kallt och det kryper innanför skinnet på mig, kylan.
Och jag viskar till någon som lyssnar någonstans i världen att om jag bara fick önska mig en enda pytte sak så skulle jag välja att ha dig här över allt annat i hela världen.
Jag känner min så jävla otroligt ensam just för stunden och jag vet att ingen hörde vad jag sa. Det gör ont i mig, ont i mig för att jag vet att det finns så mycket värre saker i vardagen och att jag inte ska gnälla och vara ledsen över bara sånt här. Det gör mig faktiskt rädd. Är jag normal?
Samtigt känner jag din doft ifrån min kudde och plötsligt ler jag för mig själv där jag ligger på sängen. 
Tänker, på att imorgon är det nyårsafton eller igentligen idag va? Det jag har längtat till så himla mycket nu den senaste tiden, nu kan man äntligen sätta upp nya mål om allt och ingenting.  

Målen jag har satt upp 2012
- Inte äta något godis fram till sommaren.
- Träna till bättre kondition. 
- Sluta vara en sådan fegis. Skaffa dig ett självförtroende 

Det där sista är väl något jag får jobba med under en process ett tag. Många nämner det eller aa.. Det är få som förstår vad jag menar.
Men jag har inte riktigt velat se det hela


Nu ska jag faktiskt försöka sova själv igen. 
Pussar till er. 
Imorgon blir det en fett nice kväll

testartestar
polalala